Uppgifter

Publicerad 07 januari 2018

Sjögestad på 1960-talet

Om tågförbindelserna fungerade bra på 50-talet började det kärva till på 60-talet. Bilismen kom in i bilden och några började åka bil till jobbet. SJ drog ner på turerna, tidtabellerna passade sämre mot passagerarnas arbetstider. Och spiralen fortsatte. Sämre restider, mindre resande osv. Lokaltåg prioriterades inte av SJ trots goda resandesiffror. De ville ha plats för snälltågen. Tage Forsell, välkänd Sjögestadprofil och historieskrivare, hade sin åsikt klar. – ”SJ försökte med statistik visa på att det inte var lönsamt med småstationer. Men Sjögestad visade bra siffror så det var svårt dra in denna station. SJ fick då en snilleblixt. Vi ändrar tidtabellerna så att det inte passar med arbetstiderna. Så gjordes. Efter en tid togs ny statistik fram som då visade på olönsamhet”. Detta enligt Tage Forsell.

Med tiden upphörde biljettförsäljningen och det nästan nya stationshuset stängdes. Man kunde fortfarande en tid åka tåg men det dröjde inte länge förrän persontrafiken från småstationerna Malmslätt, Vikingstad, Sjögestad, Mantorp och Sya lades ned helt. 1970 revs stationshuset. För säkerhets skull rev SJ även perrongerna, som var satta med granitblock, för att det aldrig mer skulle bli tal om att återuppta tågtrafiken. Det var bittert för Sjögestad. En 80-årig epok var över.

Det fanns postkontor i Sjögestad från 1876. Det första låg i nuvarande lekisbyggnaden och därefter i Annedal, Björkhamra samt slutligen i Sjögehus. Postkontoret lades ner 1965. Sista föreståndare var Karin Cahlin som hade denna syssla mellan 1926 och 1965. En notering: 1965 såldes frimärken för 6 460 kr

I Gällstad fanns det ett andelsmejeri fram till 1960. Intressant är den mängd som enligt uppgifter producerades på ett år. 100 000 kg smör, 90 000 kg ost och 3 000 ton mjölk. Årsförsäljningen låg runt 700 000 kr. Jag kan inte garantera att uppgifterna är riktiga.

På denna bild ser man hur åkerlandskapet förändras. Detta är före skördetröskans tid.
Bilden är tagen från Solla ner mot Sjögestadbro

Fram till 1991 fanns det en smedja i Sjögestad. Den första smedjan låg precis vid åkanten bredvid bron vid Sjögestadbro. Den förste ägaren var smeden Swärd. Karl-Erik Nilsson övertog smedjan som flyttades till nuvarande läge vid nya infarten till Sjögestad. 1952 tog sönerna Erik, Rune och Olle över smedjan som byggdes ut och verksamheten breddades. En välkänd produkt de tillverkade var Sjögestadborren. Erik utförde även cykelreparationer under många år. Alla tre bröderna bodde hela sitt liv i Sjögestad.

Området vid Lillågatan började bebyggas sista åren på 1960-talet med 11 villor. Intressant att veta kan vara att 2017 bor en av de ursprungliga byggarna kvar. Radhuslängan på Alorpsgatan med pensionärslägenheter byggdes 1967. Vägföreningen avskaffades och kommunen tog hand om gatorna som nu asfalterades.

Omklädnadsbyggnaden med pentry och kommunal bastu vid Idrottsplatsen färdigställdes 1964 och förenklade livet för fotbollslagen. Under fem år hade gymnastiksalens omklädningsrum använts vid matcher. Vid träningar fick klubben använda Karl-Erik Augustssons tvättstuga. Kommunala bastun var livligt besökt. Den var öppen på fredagseftermiddagar och fredagskvällar. Augustsson förestod bastun och gjorde en fin insats för idrottsklubben. Varje fredag sålde han en ring lotter till bastubesökarna.

IK Sjöge firade 10 år med ett stort och välbesökt evenemang på Idrottsplatsen 14 augusti 1960. Pojkfotboll, dragkamp, ridtävling, gymnastik m m stod på programmet. Dagen avslutades med seriematch i fotboll där Sjöge till stor glädje besegrade Bankeberg med 9-2 och gick upp i serietopp i div 6. Varje år under 60-talet arrangerades Sjögepokalen i fotboll.

Ryttartävling vid Sjöges 10-årsjubileum

Julen dansades ut runt granen vid kyrkan och därefter var det julfest i gymnastiksalen och servering i skolan. Det var ett digert program med uppträdanden, auktion av skänkta paket. lotterier, fiskdamm m m. Detta blev en tradition som höll på bortåt 30 år. Varje år var det också årsfest för klubbens medlemmar.

1960 byggdes ishockeyrink vid idrottsplatsen. Det var ett jättejobb av ett antal ungdomar som gjordes helt ideellt. Sjöge hade några år ett ishockeylag som spelade i division 4. Det var flera lokalkonkurrenter i serien. De flesta idrottsföreningarna i trakten spelade då ishockey i seriesystemet. Tyvärr blev ishockeylaget inte långlivat. Några dåliga vintrar gjorde det omöjligt hålla acceptabel is för seriespel som därför lades ned. Under några år spelade vi sedan hockeybockey som motion. Bertil Larsson, Arne Anderfjord, Weine Drott, Anders Nilsson och Per Danielsson var några av dem som under åren jobbade hårt med rinken.

Seriesegrande fotbollslaget 1964.
Fred Eriksson (tränare), Bengt-Göran Andersson, Dan Andersson, Jan Johansson (Wollhed), Hans Kardell, Hans Danielsson och Sören Andersson. Främre raden: Torsten Andersson, Lennart Alexis, Anders Svensson, Gösta Johansson och Rune Danielsson. I laget deltog också Lars-Inge Kvist, Gunnar Gran och Karl-Arne Samuelsson

1960-talet var ett bra årtionde för Sjöges fotbollsverksamhet. A-laget tillhörde toppen i division 6 och vann serien 1964 och spelade därefter i div 5. Tongivande i detta lag var Jan Johansson (Wollhed) som gjorde 35 mål, Hans Kardell som spelade alla matcher och Dan och Torsten Andersson. Pojklag fanns med ett 30-tal aktiva under Jan Johanssons (Wollhed) tuffa ledarskap. Dessa pojkar kom sedan att bilda stommen i A- och B-lagen under många år. Under 60-talet var Sjöge bästa laget i Norra Valkebo kommun. Tränare var under 60-talet Fred Eriksson och Arne Kjell. Mycket populära.

Med Staffan Andersson som tränare gjordes en nysatsning i bordtennis. Flera bra placeringar i tävlingar och serier. Lena Andersson, Laila Kardell och Solweig Wehlin var ledare för motions- och mammabarngymnastik med många deltagare. Dragkamp var en ny idrottsgren på programmet. 1966-67 gjorde Sjöge en storsatsning på Bingospel i Sjögestad Motell. Första säsongen gick bra med goda inkomster. Det var 200-talet deltagare som bäst. Men oj vad jobbigt det var att arrangera.

1968-72 anordnades skidtävlingar vid Lunnevad. Det blev en stor succé med välordnade tävlingar, gott om snö och många deltagare. 250, 400 respektive 700 anmälda till de tre tävlingarna. Det var mycket arbete med att rensa spår och göra banor. Nästan varje söndagsmorgon under hösten samlades ett gäng för att klippa sly och jämna till spår. Vid ett av åren frös ån inte till så det fick byggas en provisorisk bro. Milspåret gick nämligen över ån och bort till skogen ovanför Peterzéns sågverk och sedan tillbaka mot Lunnevad. Torsten Andersson var den stora eldsjälen i detta arrangemang. Delvis med hjälp av svenska armén. Han var kompanichef på I 4 och lyckades få hjälp av ett antal soldater med spårning. Gösta Boodh gjorde en jätteinsats med att samla in priser. Han besökte nog de flesta företagen i trakten med gott resultat. Prissamlingen 1970 värderades till 5 000 kr. Översatt till dagens penningvärde runt 40 000 kr. PR-mässigt ett bra arrangemang för klubben med stora reportage i tidningarna.

Detta är nog det Sjögearrangemang som engagerat flest Sjögestadbor någonsin. Som deltagare, spårpatruller, start- och målfunktionärer, parkeringsvakter, blåbärssoppsutdelare, varmkorvsäljare osv. Ett sådant arrangemang hade inte varit möjligt om vi inte haft tillgång till Lunnevads lokaler. Vi fick, förutom gymnastiksal och omklädningsrum, även använda skolans kontorslokaler och maskiner för att räkna ut resultatlistor och skriva ut prislistor. Hyran var billig, 30 kr för gymnastiksal och två omklädningsrum samt 5 kr för ett kontorsrum med utrustning. Vi hade runt 30 tävlingsklasser, allt från 7 åringar och upp till oldboys. Det behövdes ett antal duktiga maskinskrivare och tidräknare i sekretariatet. Hur vi klarade detta utan dagens teknik verkar nästan otroligt. I gymnastiksalen var det servering och prisutdelning.

Pristagare i de två yngsta flickklasserna vid klubbmästerskapet på skidor 1970

Dessa år arrangerades även klubbmästerskap på skidor. Bland klubbmästarna kan nämnas Gösta Boodh, Ola Wikerfors, Fredrik Derke, Kerstin Axelsson, Lena Andersson, Anders Svensson, Bertil Boodh och Sven Borg.

Ungdomen började bli bilburen i slutet på 50-talet och ännu mer på 60-talet. Det var före mopedernas genombrott. I många familjer var det endast barnen som hade bil. Ofta stora amerikanare såsom Ford V8 och Plymouth. Vi var ett gäng som ofta var ihop. Hasse hade en Citroën, där växelspaken satt i instrumentbrädan. Gunnar och Göran hade V8:or. Jag nöjde mig med en Folkvagn. ”Ledaren” i gänget var Lill-Oskar som kunde allt om bilar till skillnad mot oss andra. Han var en kändis i trakten, hjälpsam, pratsam och rolig. I Linköping gick han under namnet Smulkusken senare förkortat till Smulis. Öknamnet? Han körde ut bröd åt Linds bageri. Det var roliga tider att vara bilburen och med alla besök på festplatser runtom i Östergötland såsom Ekliden, Vittsätter, Solmark, Valö m fl. Billig bensin. Om man tankade för en tia fick man 15 liter.

En tragisk händelse i juni 1965 var mordet på polismannen Ragnar Nilsson. Det hände på bron över järnvägen, den så kallade viadukten. En polispatrull följde efter en ung biltjuv som körde in i räcket vid bron. När poliserna gick ur bilen blev Nilsson skjuten i huvudet. Den andre polismannen blev beskjuten men lyckades ta skydd och därifrån avlossa skott som träffade biltjuven i benet. Denne gav då upp. Biltjuven var 17 år och dömdes senare till 10 års fängelse.

Motorvägen Vikingstad-Viby färdigställdes 1970. Det blev en enorm skillnad på trafik förbi Sjögestadbro. Några andra händelser som berörde oss Sjögestadsbor mer eller mindre var att Mantorps travbana invigdes 1965 och Mantorp Park 1969.

BENGT JOHANSSON

Uppgifter

Publicerad 07 januari 2018

Sjögestad på 1960-talet

Om tågförbindelserna fungerade bra på 50-talet började det kärva till på 60-talet. Bilismen kom in i bilden och några började åka bil till jobbet. SJ drog ner på turerna, tidtabellerna passade sämre mot passagerarnas arbetstider. Och spiralen fortsatte. Sämre restider, mindre resande osv. Lokaltåg prioriterades inte av SJ trots goda resandesiffror. De ville ha plats för snälltågen. Tage Forsell, välkänd Sjögestadprofil och historieskrivare, hade sin åsikt klar. – ”SJ försökte med statistik visa på att det inte var lönsamt med småstationer. Men Sjögestad visade bra siffror så det var svårt dra in denna station. SJ fick då en snilleblixt. Vi ändrar tidtabellerna så att det inte passar med arbetstiderna. Så gjordes. Efter en tid togs ny statistik fram som då visade på olönsamhet”. Detta enligt Tage Forsell.

Med tiden upphörde biljettförsäljningen och det nästan nya stationshuset stängdes. Man kunde fortfarande en tid åka tåg men det dröjde inte länge förrän persontrafiken från småstationerna Malmslätt, Vikingstad, Sjögestad, Mantorp och Sya lades ned helt. 1970 revs stationshuset. För säkerhets skull rev SJ även perrongerna, som var satta med granitblock, för att det aldrig mer skulle bli tal om att återuppta tågtrafiken. Det var bittert för Sjögestad. En 80-årig epok var över.

Det fanns postkontor i Sjögestad från 1876. Det första låg i nuvarande lekisbyggnaden och därefter i Annedal, Björkhamra samt slutligen i Sjögehus. Postkontoret lades ner 1965. Sista föreståndare var Karin Cahlin som hade denna syssla mellan 1926 och 1965. En notering: 1965 såldes frimärken för 6 460 kr

I Gällstad fanns det ett andelsmejeri fram till 1960. Intressant är den mängd som enligt uppgifter producerades på ett år. 100 000 kg smör, 90 000 kg ost och 3 000 ton mjölk. Årsförsäljningen låg runt 700 000 kr. Jag kan inte garantera att uppgifterna är riktiga.

På denna bild ser man hur åkerlandskapet förändras. Detta är före skördetröskans tid.
Bilden är tagen från Solla ner mot Sjögestadbro

Fram till 1991 fanns det en smedja i Sjögestad. Den första smedjan låg precis vid åkanten bredvid bron vid Sjögestadbro. Den förste ägaren var smeden Swärd. Karl-Erik Nilsson övertog smedjan som flyttades till nuvarande läge vid nya infarten till Sjögestad. 1952 tog sönerna Erik, Rune och Olle över smedjan som byggdes ut och verksamheten breddades. En välkänd produkt de tillverkade var Sjögestadborren. Erik utförde även cykelreparationer under många år. Alla tre bröderna bodde hela sitt liv i Sjögestad.

Området vid Lillågatan började bebyggas sista åren på 1960-talet med 11 villor. Intressant att veta kan vara att 2017 bor en av de ursprungliga byggarna kvar. Radhuslängan på Alorpsgatan med pensionärslägenheter byggdes 1967. Vägföreningen avskaffades och kommunen tog hand om gatorna som nu asfalterades.

Omklädnadsbyggnaden med pentry och kommunal bastu vid Idrottsplatsen färdigställdes 1964 och förenklade livet för fotbollslagen. Under fem år hade gymnastiksalens omklädningsrum använts vid matcher. Vid träningar fick klubben använda Karl-Erik Augustssons tvättstuga. Kommunala bastun var livligt besökt. Den var öppen på fredagseftermiddagar och fredagskvällar. Augustsson förestod bastun och gjorde en fin insats för idrottsklubben. Varje fredag sålde han en ring lotter till bastubesökarna.

IK Sjöge firade 10 år med ett stort och välbesökt evenemang på Idrottsplatsen 14 augusti 1960. Pojkfotboll, dragkamp, ridtävling, gymnastik m m stod på programmet. Dagen avslutades med seriematch i fotboll där Sjöge till stor glädje besegrade Bankeberg med 9-2 och gick upp i serietopp i div 6. Varje år under 60-talet arrangerades Sjögepokalen i fotboll.

Ryttartävling vid Sjöges 10-årsjubileum

Julen dansades ut runt granen vid kyrkan och därefter var det julfest i gymnastiksalen och servering i skolan. Det var ett digert program med uppträdanden, auktion av skänkta paket. lotterier, fiskdamm m m. Detta blev en tradition som höll på bortåt 30 år. Varje år var det också årsfest för klubbens medlemmar.

1960 byggdes ishockeyrink vid idrottsplatsen. Det var ett jättejobb av ett antal ungdomar som gjordes helt ideellt. Sjöge hade några år ett ishockeylag som spelade i division 4. Det var flera lokalkonkurrenter i serien. De flesta idrottsföreningarna i trakten spelade då ishockey i seriesystemet. Tyvärr blev ishockeylaget inte långlivat. Några dåliga vintrar gjorde det omöjligt hålla acceptabel is för seriespel som därför lades ned. Under några år spelade vi sedan hockeybockey som motion. Bertil Larsson, Arne Anderfjord, Weine Drott, Anders Nilsson och Per Danielsson var några av dem som under åren jobbade hårt med rinken.

Seriesegrande fotbollslaget 1964.
Fred Eriksson (tränare), Bengt-Göran Andersson, Dan Andersson, Jan Johansson (Wollhed), Hans Kardell, Hans Danielsson och Sören Andersson. Främre raden: Torsten Andersson, Lennart Alexis, Anders Svensson, Gösta Johansson och Rune Danielsson. I laget deltog också Lars-Inge Kvist, Gunnar Gran och Karl-Arne Samuelsson

1960-talet var ett bra årtionde för Sjöges fotbollsverksamhet. A-laget tillhörde toppen i division 6 och vann serien 1964 och spelade därefter i div 5. Tongivande i detta lag var Jan Johansson (Wollhed) som gjorde 35 mål, Hans Kardell som spelade alla matcher och Dan och Torsten Andersson. Pojklag fanns med ett 30-tal aktiva under Jan Johanssons (Wollhed) tuffa ledarskap. Dessa pojkar kom sedan att bilda stommen i A- och B-lagen under många år. Under 60-talet var Sjöge bästa laget i Norra Valkebo kommun. Tränare var under 60-talet Fred Eriksson och Arne Kjell. Mycket populära.

Med Staffan Andersson som tränare gjordes en nysatsning i bordtennis. Flera bra placeringar i tävlingar och serier. Lena Andersson, Laila Kardell och Solweig Wehlin var ledare för motions- och mammabarngymnastik med många deltagare. Dragkamp var en ny idrottsgren på programmet. 1966-67 gjorde Sjöge en storsatsning på Bingospel i Sjögestad Motell. Första säsongen gick bra med goda inkomster. Det var 200-talet deltagare som bäst. Men oj vad jobbigt det var att arrangera.

1968-72 anordnades skidtävlingar vid Lunnevad. Det blev en stor succé med välordnade tävlingar, gott om snö och många deltagare. 250, 400 respektive 700 anmälda till de tre tävlingarna. Det var mycket arbete med att rensa spår och göra banor. Nästan varje söndagsmorgon under hösten samlades ett gäng för att klippa sly och jämna till spår. Vid ett av åren frös ån inte till så det fick byggas en provisorisk bro. Milspåret gick nämligen över ån och bort till skogen ovanför Peterzéns sågverk och sedan tillbaka mot Lunnevad. Torsten Andersson var den stora eldsjälen i detta arrangemang. Delvis med hjälp av svenska armén. Han var kompanichef på I 4 och lyckades få hjälp av ett antal soldater med spårning. Gösta Boodh gjorde en jätteinsats med att samla in priser. Han besökte nog de flesta företagen i trakten med gott resultat. Prissamlingen 1970 värderades till 5 000 kr. Översatt till dagens penningvärde runt 40 000 kr. PR-mässigt ett bra arrangemang för klubben med stora reportage i tidningarna.

Detta är nog det Sjögearrangemang som engagerat flest Sjögestadbor någonsin. Som deltagare, spårpatruller, start- och målfunktionärer, parkeringsvakter, blåbärssoppsutdelare, varmkorvsäljare osv. Ett sådant arrangemang hade inte varit möjligt om vi inte haft tillgång till Lunnevads lokaler. Vi fick, förutom gymnastiksal och omklädningsrum, även använda skolans kontorslokaler och maskiner för att räkna ut resultatlistor och skriva ut prislistor. Hyran var billig, 30 kr för gymnastiksal och två omklädningsrum samt 5 kr för ett kontorsrum med utrustning. Vi hade runt 30 tävlingsklasser, allt från 7 åringar och upp till oldboys. Det behövdes ett antal duktiga maskinskrivare och tidräknare i sekretariatet. Hur vi klarade detta utan dagens teknik verkar nästan otroligt. I gymnastiksalen var det servering och prisutdelning.

Pristagare i de två yngsta flickklasserna vid klubbmästerskapet på skidor 1970

Dessa år arrangerades även klubbmästerskap på skidor. Bland klubbmästarna kan nämnas Gösta Boodh, Ola Wikerfors, Fredrik Derke, Kerstin Axelsson, Lena Andersson, Anders Svensson, Bertil Boodh och Sven Borg.

Ungdomen började bli bilburen i slutet på 50-talet och ännu mer på 60-talet. Det var före mopedernas genombrott. I många familjer var det endast barnen som hade bil. Ofta stora amerikanare såsom Ford V8 och Plymouth. Vi var ett gäng som ofta var ihop. Hasse hade en Citroën, där växelspaken satt i instrumentbrädan. Gunnar och Göran hade V8:or. Jag nöjde mig med en Folkvagn. ”Ledaren” i gänget var Lill-Oskar som kunde allt om bilar till skillnad mot oss andra. Han var en kändis i trakten, hjälpsam, pratsam och rolig. I Linköping gick han under namnet Smulkusken senare förkortat till Smulis. Öknamnet? Han körde ut bröd åt Linds bageri. Det var roliga tider att vara bilburen och med alla besök på festplatser runtom i Östergötland såsom Ekliden, Vittsätter, Solmark, Valö m fl. Billig bensin. Om man tankade för en tia fick man 15 liter.

En tragisk händelse i juni 1965 var mordet på polismannen Ragnar Nilsson. Det hände på bron över järnvägen, den så kallade viadukten. En polispatrull följde efter en ung biltjuv som körde in i räcket vid bron. När poliserna gick ur bilen blev Nilsson skjuten i huvudet. Den andre polismannen blev beskjuten men lyckades ta skydd och därifrån avlossa skott som träffade biltjuven i benet. Denne gav då upp. Biltjuven var 17 år och dömdes senare till 10 års fängelse.

Motorvägen Vikingstad-Viby färdigställdes 1970. Det blev en enorm skillnad på trafik förbi Sjögestadbro. Några andra händelser som berörde oss Sjögestadsbor mer eller mindre var att Mantorps travbana invigdes 1965 och Mantorp Park 1969.

BENGT JOHANSSON

Uppgifter

Publicerad 07 januari 2018

Sjögestad på 1960-talet

Om tågförbindelserna fungerade bra på 50-talet började det kärva till på 60-talet. Bilismen kom in i bilden och några började åka bil till jobbet. SJ drog ner på turerna, tidtabellerna passade sämre mot passagerarnas arbetstider. Och spiralen fortsatte. Sämre restider, mindre resande osv. Lokaltåg prioriterades inte av SJ trots goda resandesiffror. De ville ha plats för snälltågen. Tage Forsell, välkänd Sjögestadprofil och historieskrivare, hade sin åsikt klar. – ”SJ försökte med statistik visa på att det inte var lönsamt med småstationer. Men Sjögestad visade bra siffror så det var svårt dra in denna station. SJ fick då en snilleblixt. Vi ändrar tidtabellerna så att det inte passar med arbetstiderna. Så gjordes. Efter en tid togs ny statistik fram som då visade på olönsamhet”. Detta enligt Tage Forsell.

Med tiden upphörde biljettförsäljningen och det nästan nya stationshuset stängdes. Man kunde fortfarande en tid åka tåg men det dröjde inte länge förrän persontrafiken från småstationerna Malmslätt, Vikingstad, Sjögestad, Mantorp och Sya lades ned helt. 1970 revs stationshuset. För säkerhets skull rev SJ även perrongerna, som var satta med granitblock, för att det aldrig mer skulle bli tal om att återuppta tågtrafiken. Det var bittert för Sjögestad. En 80-årig epok var över.

Det fanns postkontor i Sjögestad från 1876. Det första låg i nuvarande lekisbyggnaden och därefter i Annedal, Björkhamra samt slutligen i Sjögehus. Postkontoret lades ner 1965. Sista föreståndare var Karin Cahlin som hade denna syssla mellan 1926 och 1965. En notering: 1965 såldes frimärken för 6 460 kr

I Gällstad fanns det ett andelsmejeri fram till 1960. Intressant är den mängd som enligt uppgifter producerades på ett år. 100 000 kg smör, 90 000 kg ost och 3 000 ton mjölk. Årsförsäljningen låg runt 700 000 kr. Jag kan inte garantera att uppgifterna är riktiga.

På denna bild ser man hur åkerlandskapet förändras. Detta är före skördetröskans tid.
Bilden är tagen från Solla ner mot Sjögestadbro

Fram till 1991 fanns det en smedja i Sjögestad. Den första smedjan låg precis vid åkanten bredvid bron vid Sjögestadbro. Den förste ägaren var smeden Swärd. Karl-Erik Nilsson övertog smedjan som flyttades till nuvarande läge vid nya infarten till Sjögestad. 1952 tog sönerna Erik, Rune och Olle över smedjan som byggdes ut och verksamheten breddades. En välkänd produkt de tillverkade var Sjögestadborren. Erik utförde även cykelreparationer under många år. Alla tre bröderna bodde hela sitt liv i Sjögestad.

Området vid Lillågatan började bebyggas sista åren på 1960-talet med 11 villor. Intressant att veta kan vara att 2017 bor en av de ursprungliga byggarna kvar. Radhuslängan på Alorpsgatan med pensionärslägenheter byggdes 1967. Vägföreningen avskaffades och kommunen tog hand om gatorna som nu asfalterades.

Omklädnadsbyggnaden med pentry och kommunal bastu vid Idrottsplatsen färdigställdes 1964 och förenklade livet för fotbollslagen. Under fem år hade gymnastiksalens omklädningsrum använts vid matcher. Vid träningar fick klubben använda Karl-Erik Augustssons tvättstuga. Kommunala bastun var livligt besökt. Den var öppen på fredagseftermiddagar och fredagskvällar. Augustsson förestod bastun och gjorde en fin insats för idrottsklubben. Varje fredag sålde han en ring lotter till bastubesökarna.

IK Sjöge firade 10 år med ett stort och välbesökt evenemang på Idrottsplatsen 14 augusti 1960. Pojkfotboll, dragkamp, ridtävling, gymnastik m m stod på programmet. Dagen avslutades med seriematch i fotboll där Sjöge till stor glädje besegrade Bankeberg med 9-2 och gick upp i serietopp i div 6. Varje år under 60-talet arrangerades Sjögepokalen i fotboll.

Ryttartävling vid Sjöges 10-årsjubileum

Julen dansades ut runt granen vid kyrkan och därefter var det julfest i gymnastiksalen och servering i skolan. Det var ett digert program med uppträdanden, auktion av skänkta paket. lotterier, fiskdamm m m. Detta blev en tradition som höll på bortåt 30 år. Varje år var det också årsfest för klubbens medlemmar.

1960 byggdes ishockeyrink vid idrottsplatsen. Det var ett jättejobb av ett antal ungdomar som gjordes helt ideellt. Sjöge hade några år ett ishockeylag som spelade i division 4. Det var flera lokalkonkurrenter i serien. De flesta idrottsföreningarna i trakten spelade då ishockey i seriesystemet. Tyvärr blev ishockeylaget inte långlivat. Några dåliga vintrar gjorde det omöjligt hålla acceptabel is för seriespel som därför lades ned. Under några år spelade vi sedan hockeybockey som motion. Bertil Larsson, Arne Anderfjord, Weine Drott, Anders Nilsson och Per Danielsson var några av dem som under åren jobbade hårt med rinken.

Seriesegrande fotbollslaget 1964.
Fred Eriksson (tränare), Bengt-Göran Andersson, Dan Andersson, Jan Johansson (Wollhed), Hans Kardell, Hans Danielsson och Sören Andersson. Främre raden: Torsten Andersson, Lennart Alexis, Anders Svensson, Gösta Johansson och Rune Danielsson. I laget deltog också Lars-Inge Kvist, Gunnar Gran och Karl-Arne Samuelsson

1960-talet var ett bra årtionde för Sjöges fotbollsverksamhet. A-laget tillhörde toppen i division 6 och vann serien 1964 och spelade därefter i div 5. Tongivande i detta lag var Jan Johansson (Wollhed) som gjorde 35 mål, Hans Kardell som spelade alla matcher och Dan och Torsten Andersson. Pojklag fanns med ett 30-tal aktiva under Jan Johanssons (Wollhed) tuffa ledarskap. Dessa pojkar kom sedan att bilda stommen i A- och B-lagen under många år. Under 60-talet var Sjöge bästa laget i Norra Valkebo kommun. Tränare var under 60-talet Fred Eriksson och Arne Kjell. Mycket populära.

Med Staffan Andersson som tränare gjordes en nysatsning i bordtennis. Flera bra placeringar i tävlingar och serier. Lena Andersson, Laila Kardell och Solweig Wehlin var ledare för motions- och mammabarngymnastik med många deltagare. Dragkamp var en ny idrottsgren på programmet. 1966-67 gjorde Sjöge en storsatsning på Bingospel i Sjögestad Motell. Första säsongen gick bra med goda inkomster. Det var 200-talet deltagare som bäst. Men oj vad jobbigt det var att arrangera.

1968-72 anordnades skidtävlingar vid Lunnevad. Det blev en stor succé med välordnade tävlingar, gott om snö och många deltagare. 250, 400 respektive 700 anmälda till de tre tävlingarna. Det var mycket arbete med att rensa spår och göra banor. Nästan varje söndagsmorgon under hösten samlades ett gäng för att klippa sly och jämna till spår. Vid ett av åren frös ån inte till så det fick byggas en provisorisk bro. Milspåret gick nämligen över ån och bort till skogen ovanför Peterzéns sågverk och sedan tillbaka mot Lunnevad. Torsten Andersson var den stora eldsjälen i detta arrangemang. Delvis med hjälp av svenska armén. Han var kompanichef på I 4 och lyckades få hjälp av ett antal soldater med spårning. Gösta Boodh gjorde en jätteinsats med att samla in priser. Han besökte nog de flesta företagen i trakten med gott resultat. Prissamlingen 1970 värderades till 5 000 kr. Översatt till dagens penningvärde runt 40 000 kr. PR-mässigt ett bra arrangemang för klubben med stora reportage i tidningarna.

Detta är nog det Sjögearrangemang som engagerat flest Sjögestadbor någonsin. Som deltagare, spårpatruller, start- och målfunktionärer, parkeringsvakter, blåbärssoppsutdelare, varmkorvsäljare osv. Ett sådant arrangemang hade inte varit möjligt om vi inte haft tillgång till Lunnevads lokaler. Vi fick, förutom gymnastiksal och omklädningsrum, även använda skolans kontorslokaler och maskiner för att räkna ut resultatlistor och skriva ut prislistor. Hyran var billig, 30 kr för gymnastiksal och två omklädningsrum samt 5 kr för ett kontorsrum med utrustning. Vi hade runt 30 tävlingsklasser, allt från 7 åringar och upp till oldboys. Det behövdes ett antal duktiga maskinskrivare och tidräknare i sekretariatet. Hur vi klarade detta utan dagens teknik verkar nästan otroligt. I gymnastiksalen var det servering och prisutdelning.

Pristagare i de två yngsta flickklasserna vid klubbmästerskapet på skidor 1970

Dessa år arrangerades även klubbmästerskap på skidor. Bland klubbmästarna kan nämnas Gösta Boodh, Ola Wikerfors, Fredrik Derke, Kerstin Axelsson, Lena Andersson, Anders Svensson, Bertil Boodh och Sven Borg.

Ungdomen började bli bilburen i slutet på 50-talet och ännu mer på 60-talet. Det var före mopedernas genombrott. I många familjer var det endast barnen som hade bil. Ofta stora amerikanare såsom Ford V8 och Plymouth. Vi var ett gäng som ofta var ihop. Hasse hade en Citroën, där växelspaken satt i instrumentbrädan. Gunnar och Göran hade V8:or. Jag nöjde mig med en Folkvagn. ”Ledaren” i gänget var Lill-Oskar som kunde allt om bilar till skillnad mot oss andra. Han var en kändis i trakten, hjälpsam, pratsam och rolig. I Linköping gick han under namnet Smulkusken senare förkortat till Smulis. Öknamnet? Han körde ut bröd åt Linds bageri. Det var roliga tider att vara bilburen och med alla besök på festplatser runtom i Östergötland såsom Ekliden, Vittsätter, Solmark, Valö m fl. Billig bensin. Om man tankade för en tia fick man 15 liter.

En tragisk händelse i juni 1965 var mordet på polismannen Ragnar Nilsson. Det hände på bron över järnvägen, den så kallade viadukten. En polispatrull följde efter en ung biltjuv som körde in i räcket vid bron. När poliserna gick ur bilen blev Nilsson skjuten i huvudet. Den andre polismannen blev beskjuten men lyckades ta skydd och därifrån avlossa skott som träffade biltjuven i benet. Denne gav då upp. Biltjuven var 17 år och dömdes senare till 10 års fängelse.

Motorvägen Vikingstad-Viby färdigställdes 1970. Det blev en enorm skillnad på trafik förbi Sjögestadbro. Några andra händelser som berörde oss Sjögestadsbor mer eller mindre var att Mantorps travbana invigdes 1965 och Mantorp Park 1969.

BENGT JOHANSSON

Uppgifter

Publicerad 07 januari 2018

Sjögestad på 1960-talet

Om tågförbindelserna fungerade bra på 50-talet började det kärva till på 60-talet. Bilismen kom in i bilden och några började åka bil till jobbet. SJ drog ner på turerna, tidtabellerna passade sämre mot passagerarnas arbetstider. Och spiralen fortsatte. Sämre restider, mindre resande osv. Lokaltåg prioriterades inte av SJ trots goda resandesiffror. De ville ha plats för snälltågen. Tage Forsell, välkänd Sjögestadprofil och historieskrivare, hade sin åsikt klar. – ”SJ försökte med statistik visa på att det inte var lönsamt med småstationer. Men Sjögestad visade bra siffror så det var svårt dra in denna station. SJ fick då en snilleblixt. Vi ändrar tidtabellerna så att det inte passar med arbetstiderna. Så gjordes. Efter en tid togs ny statistik fram som då visade på olönsamhet”. Detta enligt Tage Forsell.

Med tiden upphörde biljettförsäljningen och det nästan nya stationshuset stängdes. Man kunde fortfarande en tid åka tåg men det dröjde inte länge förrän persontrafiken från småstationerna Malmslätt, Vikingstad, Sjögestad, Mantorp och Sya lades ned helt. 1970 revs stationshuset. För säkerhets skull rev SJ även perrongerna, som var satta med granitblock, för att det aldrig mer skulle bli tal om att återuppta tågtrafiken. Det var bittert för Sjögestad. En 80-årig epok var över.

Det fanns postkontor i Sjögestad från 1876. Det första låg i nuvarande lekisbyggnaden och därefter i Annedal, Björkhamra samt slutligen i Sjögehus. Postkontoret lades ner 1965. Sista föreståndare var Karin Cahlin som hade denna syssla mellan 1926 och 1965. En notering: 1965 såldes frimärken för 6 460 kr

I Gällstad fanns det ett andelsmejeri fram till 1960. Intressant är den mängd som enligt uppgifter producerades på ett år. 100 000 kg smör, 90 000 kg ost och 3 000 ton mjölk. Årsförsäljningen låg runt 700 000 kr. Jag kan inte garantera att uppgifterna är riktiga.

På denna bild ser man hur åkerlandskapet förändras. Detta är före skördetröskans tid.
Bilden är tagen från Solla ner mot Sjögestadbro

Fram till 1991 fanns det en smedja i Sjögestad. Den första smedjan låg precis vid åkanten bredvid bron vid Sjögestadbro. Den förste ägaren var smeden Swärd. Karl-Erik Nilsson övertog smedjan som flyttades till nuvarande läge vid nya infarten till Sjögestad. 1952 tog sönerna Erik, Rune och Olle över smedjan som byggdes ut och verksamheten breddades. En välkänd produkt de tillverkade var Sjögestadborren. Erik utförde även cykelreparationer under många år. Alla tre bröderna bodde hela sitt liv i Sjögestad.

Området vid Lillågatan började bebyggas sista åren på 1960-talet med 11 villor. Intressant att veta kan vara att 2017 bor en av de ursprungliga byggarna kvar. Radhuslängan på Alorpsgatan med pensionärslägenheter byggdes 1967. Vägföreningen avskaffades och kommunen tog hand om gatorna som nu asfalterades.

Omklädnadsbyggnaden med pentry och kommunal bastu vid Idrottsplatsen färdigställdes 1964 och förenklade livet för fotbollslagen. Under fem år hade gymnastiksalens omklädningsrum använts vid matcher. Vid träningar fick klubben använda Karl-Erik Augustssons tvättstuga. Kommunala bastun var livligt besökt. Den var öppen på fredagseftermiddagar och fredagskvällar. Augustsson förestod bastun och gjorde en fin insats för idrottsklubben. Varje fredag sålde han en ring lotter till bastubesökarna.

IK Sjöge firade 10 år med ett stort och välbesökt evenemang på Idrottsplatsen 14 augusti 1960. Pojkfotboll, dragkamp, ridtävling, gymnastik m m stod på programmet. Dagen avslutades med seriematch i fotboll där Sjöge till stor glädje besegrade Bankeberg med 9-2 och gick upp i serietopp i div 6. Varje år under 60-talet arrangerades Sjögepokalen i fotboll.

Ryttartävling vid Sjöges 10-årsjubileum

Julen dansades ut runt granen vid kyrkan och därefter var det julfest i gymnastiksalen och servering i skolan. Det var ett digert program med uppträdanden, auktion av skänkta paket. lotterier, fiskdamm m m. Detta blev en tradition som höll på bortåt 30 år. Varje år var det också årsfest för klubbens medlemmar.

1960 byggdes ishockeyrink vid idrottsplatsen. Det var ett jättejobb av ett antal ungdomar som gjordes helt ideellt. Sjöge hade några år ett ishockeylag som spelade i division 4. Det var flera lokalkonkurrenter i serien. De flesta idrottsföreningarna i trakten spelade då ishockey i seriesystemet. Tyvärr blev ishockeylaget inte långlivat. Några dåliga vintrar gjorde det omöjligt hålla acceptabel is för seriespel som därför lades ned. Under några år spelade vi sedan hockeybockey som motion. Bertil Larsson, Arne Anderfjord, Weine Drott, Anders Nilsson och Per Danielsson var några av dem som under åren jobbade hårt med rinken.

Seriesegrande fotbollslaget 1964.
Fred Eriksson (tränare), Bengt-Göran Andersson, Dan Andersson, Jan Johansson (Wollhed), Hans Kardell, Hans Danielsson och Sören Andersson. Främre raden: Torsten Andersson, Lennart Alexis, Anders Svensson, Gösta Johansson och Rune Danielsson. I laget deltog också Lars-Inge Kvist, Gunnar Gran och Karl-Arne Samuelsson

1960-talet var ett bra årtionde för Sjöges fotbollsverksamhet. A-laget tillhörde toppen i division 6 och vann serien 1964 och spelade därefter i div 5. Tongivande i detta lag var Jan Johansson (Wollhed) som gjorde 35 mål, Hans Kardell som spelade alla matcher och Dan och Torsten Andersson. Pojklag fanns med ett 30-tal aktiva under Jan Johanssons (Wollhed) tuffa ledarskap. Dessa pojkar kom sedan att bilda stommen i A- och B-lagen under många år. Under 60-talet var Sjöge bästa laget i Norra Valkebo kommun. Tränare var under 60-talet Fred Eriksson och Arne Kjell. Mycket populära.

Med Staffan Andersson som tränare gjordes en nysatsning i bordtennis. Flera bra placeringar i tävlingar och serier. Lena Andersson, Laila Kardell och Solweig Wehlin var ledare för motions- och mammabarngymnastik med många deltagare. Dragkamp var en ny idrottsgren på programmet. 1966-67 gjorde Sjöge en storsatsning på Bingospel i Sjögestad Motell. Första säsongen gick bra med goda inkomster. Det var 200-talet deltagare som bäst. Men oj vad jobbigt det var att arrangera.

1968-72 anordnades skidtävlingar vid Lunnevad. Det blev en stor succé med välordnade tävlingar, gott om snö och många deltagare. 250, 400 respektive 700 anmälda till de tre tävlingarna. Det var mycket arbete med att rensa spår och göra banor. Nästan varje söndagsmorgon under hösten samlades ett gäng för att klippa sly och jämna till spår. Vid ett av åren frös ån inte till så det fick byggas en provisorisk bro. Milspåret gick nämligen över ån och bort till skogen ovanför Peterzéns sågverk och sedan tillbaka mot Lunnevad. Torsten Andersson var den stora eldsjälen i detta arrangemang. Delvis med hjälp av svenska armén. Han var kompanichef på I 4 och lyckades få hjälp av ett antal soldater med spårning. Gösta Boodh gjorde en jätteinsats med att samla in priser. Han besökte nog de flesta företagen i trakten med gott resultat. Prissamlingen 1970 värderades till 5 000 kr. Översatt till dagens penningvärde runt 40 000 kr. PR-mässigt ett bra arrangemang för klubben med stora reportage i tidningarna.

Detta är nog det Sjögearrangemang som engagerat flest Sjögestadbor någonsin. Som deltagare, spårpatruller, start- och målfunktionärer, parkeringsvakter, blåbärssoppsutdelare, varmkorvsäljare osv. Ett sådant arrangemang hade inte varit möjligt om vi inte haft tillgång till Lunnevads lokaler. Vi fick, förutom gymnastiksal och omklädningsrum, även använda skolans kontorslokaler och maskiner för att räkna ut resultatlistor och skriva ut prislistor. Hyran var billig, 30 kr för gymnastiksal och två omklädningsrum samt 5 kr för ett kontorsrum med utrustning. Vi hade runt 30 tävlingsklasser, allt från 7 åringar och upp till oldboys. Det behövdes ett antal duktiga maskinskrivare och tidräknare i sekretariatet. Hur vi klarade detta utan dagens teknik verkar nästan otroligt. I gymnastiksalen var det servering och prisutdelning.

Pristagare i de två yngsta flickklasserna vid klubbmästerskapet på skidor 1970

Dessa år arrangerades även klubbmästerskap på skidor. Bland klubbmästarna kan nämnas Gösta Boodh, Ola Wikerfors, Fredrik Derke, Kerstin Axelsson, Lena Andersson, Anders Svensson, Bertil Boodh och Sven Borg.

Ungdomen började bli bilburen i slutet på 50-talet och ännu mer på 60-talet. Det var före mopedernas genombrott. I många familjer var det endast barnen som hade bil. Ofta stora amerikanare såsom Ford V8 och Plymouth. Vi var ett gäng som ofta var ihop. Hasse hade en Citroën, där växelspaken satt i instrumentbrädan. Gunnar och Göran hade V8:or. Jag nöjde mig med en Folkvagn. ”Ledaren” i gänget var Lill-Oskar som kunde allt om bilar till skillnad mot oss andra. Han var en kändis i trakten, hjälpsam, pratsam och rolig. I Linköping gick han under namnet Smulkusken senare förkortat till Smulis. Öknamnet? Han körde ut bröd åt Linds bageri. Det var roliga tider att vara bilburen och med alla besök på festplatser runtom i Östergötland såsom Ekliden, Vittsätter, Solmark, Valö m fl. Billig bensin. Om man tankade för en tia fick man 15 liter.

En tragisk händelse i juni 1965 var mordet på polismannen Ragnar Nilsson. Det hände på bron över järnvägen, den så kallade viadukten. En polispatrull följde efter en ung biltjuv som körde in i räcket vid bron. När poliserna gick ur bilen blev Nilsson skjuten i huvudet. Den andre polismannen blev beskjuten men lyckades ta skydd och därifrån avlossa skott som träffade biltjuven i benet. Denne gav då upp. Biltjuven var 17 år och dömdes senare till 10 års fängelse.

Motorvägen Vikingstad-Viby färdigställdes 1970. Det blev en enorm skillnad på trafik förbi Sjögestadbro. Några andra händelser som berörde oss Sjögestadsbor mer eller mindre var att Mantorps travbana invigdes 1965 och Mantorp Park 1969.

BENGT JOHANSSON